Folk har i alla tider följt olika modevågor och det märks inte minst i hur det går att identifiera en tidsepok genom att se på människor iförda sin tids kläder. Om du ser en tavla föreställande en kvinna med extremt vida ärmar och struthatt är det förmodligen en medeltida dam, medan en man i en kappa till knäna och med en hängande pärla i det ena örat sannolikt är en Tudor-karl.
Mode har till stor del handlat om fåfänga och att vara attraktiv men det har också förmedlat saker som status och politiska eller religiösa åsikter. En punkares look handlar ju inte enbart om musiken utan även att ett finger ges åt etablissemanget. En ultrakonservativ person går oftare klädd i kostym än slitna jeans och en fredsälskande hippe låter lockarna falla fritt över axlarna. Med andra ord handlar mode om så mycket mer än utseendet och är ett sätt att visa sin identitet på flera plan.
Hur ändras modet?
Modets konstanta skiftningar beror till stor del på den allmänmänskliga önskan till förändring och nya upptäckter. Människan är en sökare och vill hela tiden få mer kunskap, mer makt, mer nöje och så vidare. Kläderna blir därför ett uttryck för både kreativitet och det egna samhällets situation. Ett klassiskt exempel på interaktionerna mellan skapande och tidens anda är längden på kvinnors kjolar. I början på 1900-talet var det fortfarande vanligast att kvinnor hade långa kjolar på sig men allteftersom frigörelsen tog fäste blev de kortare. Medan arbetarklasserna haft mer praktiska dräkter på sig blev det under århundradets första hälft allt vanligare att kvinnor i samhällets alla skikt började komma ut i yrkesvärlden. Efter det andra världskrigets slut motades dock många kvinnor hem igen, och genast blev kjolarna längre och snävare. Detta varade inte så länge, för på 60-talet kämpade kvinnor hårt för sina rättigheter och med det kom den radikalt förkortade minikjolen.